Dietrish Bonhoeffer är något av hus-helgon hos oss. Hans djupa insikter och engagemang i samhällsfrågor berör mig djupt. Han levde och verkade under nazisternas förtryck i Tyskland och tog tidigt ställning emot dem och blev engagerad i motståndsrörelsen. Genom detta engagemang så tog han del i planerna på ett attentat som skulle döda Hitler. Ett engagemang som han fängslades och avrättades i april 1945 för.
Han skrev boken Efterföljelse under tiden han undervisade på ett teologiskt seminarium, vilket var motståndsrörelsens teologiska centrum. Boken gavs ut första gången år 1937.
Boken handlar om lärjungaskapets efterföljelse med utgångspunkt i Kristi bergspredikan och är en mycket start uppmaning till en djupare och mer långtgående efterföljelse och lydnad. Bonhoeffers tankar om kallelsen att följa Jesus och de konsekvenser detta får för mig som person och för kyrkan som helhet. Han frågar sig om inte vi alltför ofta ersätter den “dyra nåden” med “billig nåd” och därmed kompromissar med den odelade lydnaden. Boken känns mycket aktuell trots att det var 60 år sen den skrevs. Detta är nog tredje gången jag läser den.
Billig nåd är detsamma som en predikan om förlåtelse utan omvändelse, dop utan församlingstukt, nattvard utan syndabekännelse, absolution utan personlig bikt. Billig nåd är nåd utan efterföljelse, nåd utan korset, nåd utan den levande Jesus Kristus, han som blev människa.