Jag är välsignad. Runt om mig, bland vänner och bekanta, finns det så många mogna och underbara Kristna människor att bli inspirerad och uppmuntrad av. Människor att samtala med, människor att bedja tillsamman med och människor att tjäna tillsammans med. Lärjungar som är Kristus trogen.
Jag har också några vänner som av olika anledningar slutat hoppas på, slutat tro på och slutat att tjäna Kristus. Det är sorgligt att deras liv vikt av från den vägen eftersom jag tror att den vägen är den som leder till sanningen. Deras motiv har varit olika, men vägen de valt, “avfallets väg”, är den samma för dem.
Jesus undervisar om sin återkomst i Matteus evangelium kapitel 24. Där talar han om svårtydda tecken, om plötsligheten i sin återkomst och om behovet att vara vaksam. Där nämner han också exempel på två tjänare, en förståndig och en ond. Om den onda säger han:
Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder. (Matt 24:48-51)
Jag har tänkt på hur väl denna berättelse stämmer med mina vänner. Hur deras avfall från tron har sett ut. För det har inte skett över en natt utan det har skett gradvist. På samma sätt som tron oftast kommer till människan gradvist, så lämnar människan tron gradvist. Jesus pekar här på tre vägmärken på denna avfallets väg.
Det första är att de slutat tycka att Jesus är relevant för dom. Kanske för andra, kanske som en fin tanke, en symbol, men det gäller inte mig här och nu. “Min herre dröjer”
Det andra är att de utvecklar en kritisk attityd till andra Kristna som de gärna uttrycker. Det är fel på än det ena och än det andra. För lång predikan, för tråkig lovsång. Fel färg på prästens kläder. “och han börjar slå de andra tjänarna”
Det tredje är ett fysiskt avståndstagande från församlingen. De lämnar varje Kristen samling och uppsöker andra samlingar, världens samlingar, för de tycker nu att “mina okristna vänner är bättre än mina kristna vänner”. “och äter och dricker med dem som är druckna”
Olika människor, men vägen från tron verkar vara densamma. Så låt oss vaka över våra tankar och aldrig sluta vänta på Herren, för det är första steget. Låt oss stänga vår mun och inte uttala ogrundad kritik mot våra bröder och systrar, för det är andra steget. Och låt oss inte överge församlingens samlingar för världens mötesplatser, för det är tredje steget bort från Kristus.