Igår firade vi O-Hanami.
O-Hanami är en Japansk högtidsstund som infaller när körsbärsträden slår ut i blom. I Japan i början av april, där vi bor i början av maj. I Japan samlas folk i parker för att dricka Saké och vara tillsammans och låta sig påminnas om livets storhet och vemodiga flykt. Vi åt lunch på en picknickfilt på framsidan huset där vårt anspråkslösa lilla körsbärsträd står, nu i full blom.
För mig handlar O-Hanami, vilket är Japanska och betyder “att titta på blommor”, om att se hur Gud slösar sin kärlek på oss. Nu. Idag. Denna sekund. Om att försöka lära mig att uppskatta det. Bli medveten om det. Tänka på det.
Jesus säger:
“Varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de
växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens
Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana
kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!”
Titta på blommorna. O-Hanami. Genom att se på ängen liljor, på körsbärsträdens blommor, så kan vi förstå hur mycket Gud älskar oss. Förstå Hans kärlek till oss. Blommorna blir ett vittnesbörd för oss. Genom dom kan vi lära oss att se Hans kärlek. Som till blommor är stor, men till oss så ofantligt mycket större. Och börja tro.
Tro kommer av predikan står det. I dag har körsbärsblommorna predikat för mig. Predikan i kraft av Guds ord står det. Och i kraft av sitt ord skapade Gud blommorna den tredje dagen. “Gud sade: “Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.” Och det skedde så.”
Ett ord från Honom och det sker. Tro det. Tro på hans ofantliga kärlek till dig.