Marta

Martha Sister of LazarusLyssnade till en bra predikan om Marta och Maria idag. En som gick lite djupare än att konstatera att ”Marta borde bli mer som Maria”. En predikan som fick mig att tänka och reflektera över detta möte, denna dialog mellan en lärjunge och hennes Mästare.

Texten är välkänd. Marta förbereder en middag för sina gäster och tröttnar på att hennes syster inte hjälper till.

Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” (Luk 10:38-42)

Jag tänker att vi människor har lätt att komma inför Kristus med våra klagomål på våra medbröder och medsystrar. Men jag tänker att Jesus kanske inte är så intresserad av att höra våra självömkande åsikter om hur den och den borde göra.

Jesus säger ju: ”Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon.” (Mark 11:25)  och ”Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.” (Matt 5:23-24)

Förlåtelsens tveeggade svärd. En klinga pekar alltid mot mig vare sig jag har något emot någon annan eller känner till att någon annan har något emot mig. Försoningens tjänst är alltid min. Jag kan inte lämpa över den på någon annan. Inte ens på Kristus.

Så jag tänker att denna historia kanske också handlar om detta. Att Marta inte gör något fel i att jobba massor i sin gästfrihet och att inte heller Maria gör något fel i sin önskan att sitta vid Kristus fötter. Felet de gör handlar om deras relation med varandra. De försöker inte försonas. Maria som ser hur Marta ångar av ilska gör inga försök att försonas. Marta som är rasande över sin systers lättja gör heller inga försök att närma sig henne. Och i detta får ingen av dom något från Herren.

Bara ett är nödvändigt.

Försoning.