Jag har alltid tyckt bön är svårt. I alla fall stilla kontemplativ bön. Mina tankar far hit och dit. Ofta dit jag inte vill att de skall fara. Till vardagliga saker. Jobbet, mat, båten, vänner. Att koncentrera sig på att bara be är inte alltid så lätt.
Jag har letat efter och läst många olika böcker om bön, men ingen riktigt som denna. För den tar upp just detta i detalj. Hur du gör för att styra ditt sinne till att bli en del av din bön. Att lära sig att ta kommandot över sinnet och avvisa alla profana tankar som vill tränga sig på när allt man vill är att sitta en stund vi Jesu fötter.
St. Ignatius Bryanchaninov var en rysk biskop på 1800-talet som såg behovet att skriva om en form av kontemplativ bön som kallas Jesus-bönen. Genom att att oförtrutet be denna bön, “Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig, en syndare” så kan vi lära oss att tygla sinnet och med sinne och hjärta närma oss Gud. Det är ingen “ny metod” utan har funnits i kyrkan i hundratals år, vilket St. Ignatius visar genom citat från många olika kyrkofäder när han i detalj beskriver deras sätt att ta sig an denna fråga.
Boken kan vara till stor hjälp för den som vill öva sig i denna askes och för den som vill veta mer om ortodoxt böneliv och mystik Samtidigt varnar St. Ignatius för att utan kyrka, utan vägledning ge sig in på denna väg som kan vara svårframkomlig och kantad med självbedrägeriets många faror.
Ett citat från boken om denna hjärtats bön: “When the heart confesses to the Lord its sinfulness and its wretched state, then the body is crucified.”