Ju närmare Jul vi kommer, så vandrar mina tankar allt oftare iväg till barnet i krubban. Ett litet barn, skört och utsatt, som skall bli mitt fasta hopp och min trygga borg. Kontrasterna är så stora. Gud, skaparen av himmel och jord, blir en människa.
En text jag läste som tillskrives St. Hieronymus, berör mitt hjärta djupt. St. Hieronymus levde sina sista år i ett kloster som han grundat i Betlehem. Mot slutet av sitt långa liv sägs han ha skrivit ner följande konversation som talar om vad Gud har gjort, och fortsätter att gör för var och en av oss.
Så ofta jag ser på den plats där Herren föddes, så inleder mitt hjärta en underbar konversation med Jesusbarnet:
Jag säger: “Käre Herre Jesus, så du skakar av köld, så hårt du ligger för min skull, för min frälsning. Hur kan jag återgälda dig?”
Sen tycker jag mig höra barnets svar, “Käre Hieronymus, jag vill bara att du ska sjunga “Ära vare Gud i höjden” och vara nöjd. Jag ska bli ännu mer utsatt i Getsemane trädgård och på det heliga korset.”
Jag talar igen och säger, “Käre Jesus, jag måste ge dig något. Jag kommer att ge dig alla mina pengar.”
Barnet svarar, “Himmel och jord tillhör mig redan. Jag behöver inte dina pengar, ge dem till de fattiga och jag kommer att ta emot dem som om de gavs till mig”.
Då säger jag: “Käre Jesus, jag gör gärna det, men jag måste ge något till dig själv, annars kommer jag att dö av sorg.”
Barnet svarar, “Käre Hieronymus, eftersom du är så generös, så kommer jag att berätta för dig vad du ska ge mig. Ge mig dina synder, ditt dåliga samvete, och de saker som fördömer dig.”
Svarar jag, “Vad ska du göra med dem?”
Barnet säger: “Jag kommer att bära dem på mina axlar. Detta är min fria vilja och härliga gärning.”
Då börjar jag gråta bittra tårar och säga, “Lilla barn, kära lilla barn, jag trodde du ville ha mina goda gärningar, men du vill ha alla mina onda gärningar. Ta det som är mitt, ge mig det som är ditt. Så att jag kan vara fri från synd och förvissad om evigt liv.”
Jag står med ett litet vitt fint paket och ett stort fult svart paket i mina händer. Instinktivt vill jag ge Honom det vita och försöker ivrigt gömma det svarta bakom ryggen… Men så frågar han mig, lite nyfiket, “Vad har du bakom ryggen Tomas?”…
Herre låt mig denna Jul våga ge dig de gåvor som står på din önskelista och inte de som jag av självhävdelse och högmod vill ge dig.