Att samtala om tro

Läsning

Jag har valt att tala lite utifrån dagens evangelietext, från Johannes Evangelium 6:60-69. Situationen är denna: Jesus är i synagogan i Kapernaum och försöker förklara något viktigt. Något som är oerhört viktigt för dem som lyssnar att förstå. Han talar om hur de skall få evigt liv. Men de som lyssnar vill eller kan inte förstå vad han menar. Det ogillar vad de hör. Så de börjar tvista med varandra om vad han kan mena.

Många av hans lärjungar som hörde det sade: “Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?” Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: “Tar ni anstöt av det här? Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var? Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”
Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. Jesus sade därför till de tolv: “Inte vill väl också ni gå bort?” Simon Petrus svarade honom: “Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”

Precis som många av texterna i Johannes Evangelium är denna laddad och fullspäckad med olika infallsvinklar som man skulle kunna välja att utgå från. Den infallsvinkel jag skulle vilja ha idag är denna; Hur kan vi tala om Evangelium med våra medmänniskor så att de förstår vad vi menar och samtidigt inte tar anstöt och blir upprörda? Går det?

Jag tänker mig att Jesus i denna text var ute efter att provocera och pröva sina lärjungar, men när du och jag skall försöka presentera ”det eviga livets ord”, då vill vi att det skall skapa tro och förståelse. Inte avståndstagande och förvirring.

Bakgrund

Anledningen till denna infallsvinkel är med i en besöksgrupp som på Onsdagar åker till ett fängelse och besöker de intagna. Jag har hållit på med det ganska länge. I fängelser, eller kriminalvårds­anstalter som det heter nuförtiden, sitter massa olika människor från alla möjliga bakgrunder och delar av samhället och av massa olika skäl. Vissa av dem har ingen som helst aning om vem Jesus är, andra känner honom väl.

Vissa gånger blir det prat om Zlatan, elaka vakter och orättvisor, andra gånger kanske samtalet går lite djupare så att man talar om känslor, drömmar och tro. Men varje gång blir det fin gemenskap med kaffe och tilltugg i all enkelhet.
Jag skulle också vilja säga att det jag idag säger gäller mötet i det personliga samtalet. Kanske något av det går att tillämpa på andra situationer, men det är i detta sammanhang som dessa tankar har fötts.

Jag vet att du också har erfarenhet av att tala om tro med olika människor, så jag kommer idag inte att tala om ”den enda vägen” eller ”den perfekta metoden” utan jag vill dela mina egna erfarenheter med er. Sen så vore det fantastiskt om ni ville dela era erfarenheter med mig, kanske efteråt vi fikat eller så. Så jag kan hitta nya infallsvinklar i samtalet med våra medmänniskor.

Ecce Homo – Se människan

Så hur kan man förmedla evangelium till människor med olika bakgrund och förutsättningar? Hur talar vi så att de förstår och blir uppbyggda och kanske en dag kommer till tro?
Skall vi möta en medmänniska på ett ärligt sätt med evangeliet så behöver vi börja just där den människan är. Vi behöver försöka svara på de frågor som den människan har. Annars blir det lite som Jeopardy – ”Här är svaret!!! Vilken var din fråga?”

Vi behöver på något sätt ”se människan” och fundera över vart den personen är just nu. Helt utan förutfattade meningar och värderingar. Det finns inget bra och inget dåligt. Men det finns en plats att mötas och vi behöver hitta den platsen och ta oss dit. Det blir lite som På språret – ”Vart är du på väg?” Att med hjälp av vårt samtal försöka skapa sig en bild av hur jag kan bli en resurs i denna människas trosvandring. Hur gör vi då det? Hur ser vi människan i ett tros-sammanhang? Och när vi gör det, hur kan vi hjälpa denna vidare?

Quid est veritas? – Vad är sanning?

När jag för många år sedan började åka till fängelse och fika med de intagna hade jag svårt att anpassa mitt budskap till den jag talade med. Det var mycket frustrerande. Alla mina fina förklaringar och Bibelord verkade inte ”bita” på internerna. Flera år var det på det sättet.
Så jag började fundera om det fanns något sätt att navigera rätt i dessa samtal. Att inte hela tiden gå på grund för att jag inte förstod vad jag skulle säga. Jag behövde helt enkelt en karta som visade var vi var och vart vi skulle. En färdplan helt enkelt.

Sen av en händelse så ramlade jag över en ”skattkarta” som vart till stor välsignelse. Man kan säga att det är just en sådan färdplan. Den kallas ”Engels skala” som James Engel och Viggo Søgaard utvecklade på 1970-talet. Det är en beskrivning på de olika stadier en människa går igenom innan och efter de blir Kristna. Och som alla verktyg är den givetvis inte perfekt och ibland kanske klumpigt att använda.
Det finns inget bra och inget dåligt på denna skalan, bara människor som befinner sig på olika platser på sin vandring mot Kristus.

Det finns mycket att säga om den, kanske speciellt hur de ordnat plus sidan. Men jag tänkte inte förklara den i stor detalj. Det jag vill säga om den är att den beskriver en resa som människan gör och att du och jag, utan att värdera eller döma, kan använda den för att försöka förstå vad vi kan bidra med för att peka ut riktningen till nästa milstolpe på vandringen. Det är allt.

Om jag talar med en människa som bara har hört talas om Kristus lite vagt, så tror jag det är meningslöst att försöka tala om personlig synd. Det talet kommer bara att gå dem förbi, för de har inte ännu förtroende för evangeliet. Hebreerbrevets författare talar om detta i kapitel 5:

”Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.” (Hebr 5:13-14)

Och om vi för en stund lägger bort vår vilja att värdera, vår vilja att dela in i bra och dåligt, så kan vi se att det rimligtvis är så. Vi behöver på något sätt förstå hur väl en människa känner Kristus innan vi försöker presentera evangeliet i det personliga mötet. Många av dem som jag möter på anstalten befinner sig på minus åtta eller helt utanför skalan. Så mitt jobb blir så att presentera ett alternativ. Tala om att det finns problem med den gudlösa rent materialistiska synen på världen. Berätta om att det finns en Gud som älskar oss människor bortom allt förnuft. En Gud som skapat oss.

Kanske lyckas jag ibland hjälpa nån ett steg upp för skalan. Det är min bön och mitt mål. Jag har aldrig tagit någon från minus åtta till plus fem på en kväll. Aldrig. Och jag tror aldrig jag kommer att göra det. Skulle det ske vore det underbart! Men jag vet att jag hjälpt några människor ett steg upp för skalan. Och det är mitt mål med varje samtal om andliga saker med varje människa.

Men jag ser inte de intagna som ”evangelisations objekt”. Aldrig. Jag är där på deras villkor. En människa som besöker en medmänniska. En syndare som besöker en annan syndare. Men ibland uppstår mellan oss syndare samtal om djupare saker. Ärliga frågor från ärliga sökare. Då vill jag kunna peka på deras nästa milstolpe.

Ingen människa är lika fyrkantig som en bräda, så det är ibland svårt att placera in någon i en fyrkantig skala som denna. Man kommer att göra fel ibland. Men om jag lyckas att tala om evangeliet så att en medmänniska förstår och kan ta det till sig, så kanske hon dras till nästa milstolpe. Därför tycker jag Engels skala är bra. För att den gör det tydligt för mig hur jag på ett bra sätt kan möta min nästas andliga funderingar och ge relevanta svar. Svar som går att förstå utifrån den punkt på vandringen som min medmänniska befinner sig på.

Kraften som drar

Jag behöver egentligen aldrig fundera på att ”dra” eller ”knuffa” människor mot Jesus. Jesus säger lite tidigare i Johannes kapitel 6 som vi läste ur innan: Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom (Joh 6:44). Vi kan alltså förstå att kraften som drar en människa mot Kristus är samma kraft som skapade himmel och jord! Fadern själv drar sin skapelse mot sin älskade Son. Så jag behöver inte ”bruka våld”, jag behöver inte ta i, jag behöver inte kämpa. Fadern drar!.

Så vad behöver jag då göra? Jag behöver försöka lossa de grepp som människor krampaktigt håller sig fast med. Försiktigt lossa på de fingrar som t.ex. hårt håller tag i en negativ bild av evangeliet genom att presentera ett alternativ. Så kan Faderns kraft dra dem ett steg närmare Kristus. För en rätt bild av evangeliet loggar bojor som binder och håller fast.

Olika för olika

Hur presenterar vi evangeliet för en människa som knappt hört talas om Jesus och hur presenterar vi det för en som allvarligt brottas med tankar kring sin egen synd och skuld? På samma sätt? Eller behöver vi olika sätt?
Jesus använder sig av olika sätt t.ex i Lukas Evangelium kapitel 8, där han förklara noga för lärjungarna vad han menar men till det övriga folket talar han i liknelser (Luk 8:1-18). Det är en av dessa saker som fascinerar mig med Jesus. Lärda kom till honom med komplexa teologiska funderingar om hur man skall få evigt liv och de får en berättelse om en kille som är på väg från Jerusalem till Jeriko och blir nedslagen av några banditer som svar.

Kanske har vi något att lära här. Att det finns olika sätt att svara på en fråga och att det kanske finns olika berättelser för olika tillfällen och personer. Hur presenterar man Jesus för människor med olika bakgrunder och mognad?

Tänkte ta en liten avstickare från fängelset och bege mig till söndagsskolan. Hur talar vi om Jesus med våra barn? På samma sätt med de små barnen som med de större? Nej det gör vi inte. Vi försöker måla en bild av Jesus som barnen kan förstå och ta till sig.

När jag talar med de små barnen, så talar jag om Jesus som ”Min vän”, för de lite större om Jesus som ”Min frälsare” och för de större om Jesus som ”Min Herre”. Samma Jesus, men olika infallsvinklar på vem han är. Ett litet barn förstår inte synd och tal om Jesus som frälsare blir obegripligt. Så samma berättelser, evangeliets berättelser, berättas på tre olika sätt i när jag har söndagsskolan beroende på vilken bild av Jesus jag vill måla upp för barnen.

Vända sig mot eller från

På samma sätt gör jag i fängelset. Men där använder jag två olika berättelser för att måla upp evangeliet beroende på var människan jag talar med befinner sig på sin vandring mot Jesus. Den ena är hämtad mest ur evangelietexten och höga visan, den andra mest ur breven. Jag skall illustrera dem här och säg något om dem efteråt.

Stol illustration (Frälsningshistoren berättad med hjälp av två stolar i två varianter. Dels den rent juridiska vinkeln som ofta hämtar sitt stoff från breven, och dels den evangeliska. I den juridiska behöver människans brott sonas och människan måste vända sig till Gud. I den evangeliska möter vi en Gud som älskar människan besinningslöst och hela tiden vänder sig till människan)

Kände ni igen dem? Ser ni vad som skiljer dem? I den ena vänder sig Gud hela tiden till människan. Det är den jag använder för dem som just börjat gå på vägen mot Jesus. I den andra behöver människan vända sig mot Gud. Den ena talar om Gud som närvarande och sökande, den andra om Gud som helig och lite distanserad. Bägge är sanna. För det är sant att Gud söker och vill frälsa människan, det är också sant att människan behöver söka Gud för att bli frälst. Man kan ha dessa två vinklingar i huvudet när man skall samtala om tro och använda den som det verkar mest troligt att den man talar med skall förstå och känna sig bekväm med.

Avslutning

Alla människor är unika. Vi har alla olika förutsättningar och befinner oss olika långt på vandringen mot Kristus. När du berättar om evangelium för en medmänniska så vinnlägg dig om att se människan och vad den befinner sig, vilka frågor hon har och försök måla en bild av Jesus som den människan kan förstå. En bild som stämmer överens med den sanning den människan redan känner till. Tala om en Gud som älskar och söker människan för dem som just börjat vandra och om människan som söker Gud när hon börjar förstå sin egen synd.

Detta är ingen metod utan det är min historia, min erfarenhet av samtal med olika människor om tro och tvivel. Din historia och erfarenhet ser kanske annorlunda ut och jag är väldigt intresserad av att höra den.

Jag hoppas att du har fått med dig något att fundera kring. Kanske något att inkludera i dina tankar när människor vill samtala med dig om tro.

Tack!

(Tack till James Engels, Niklas Hallman, Steve Robinsson, mfl som har inspirerat mina tankar kring detta ämne på på olika sätt)

Förbehåll: Detta är en predikan jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag predikar, så denna nedskrivna predikan var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)