Askonsdagen. Första dagen i fastetiden. Idag börjar vår förberedelse för påsken. 40 dagar då vi får fundera över vår frälsning och rannsaka oss själva. Men kanske inte bara fundera, för ibland behöver vi också lära oss att handla. När kyrkofäderna undervisade om den andliga vägen delade de in den i tre delar; praxis, kontemplation och teologi.
Kristendom är läran om vår Frälsare Jesus Kristus sammansatt av praktisk dygd, kontemplation och teologi.- Evagiros av Pontos
Praktisk dygd eller Praxis, är att handla; att låta mitt yttre gensvara på Herrens kallelse för mitt liv. Precis som att hjärtats otro behöver få böja sig för Guds rena ord, så behöver vår kropp även den böja sig.
Praxis är ju inte bara fasta. Praxis är all praktisk dygd eller asketisk kamp. Det yttre svaret på den inre frågan. Men man måste alltid tänka på att det är askes, övning! Det fyller inget självändamål utan har till uppgift att förbereda dig, att träna dig. Kyrkofäderna menade dock att denna träning var nödvändig om man ville löpa vidare i sitt sökande efter Herren.
Om man söker Herren i kontemplation utan praxis så finner man honom inte. – Maximos Bekännaren,
Mitt hjärta avstår från att högmodigt söka sin egen väg och söker istället Guds väg. Likaså behöver vår kropp och vårt sinne rätta sig efter Ordet och inte bara söka det som behagar den själv. Fastan kan sägas vara en kroppens trosbekännelse.
Utan sin kroppsliga dimension reduceras kristendomen till en intellektuell övning, till gnosis eller enbart till ett moraliskt program. – Enzo Bianchi
Den vanligaste formen av praxis är avhållsamhet – att välja att inte göra en viss sak. Praxis kan också vara att välja att göra en viss sak, t.ex. att besöka sjuka eller fängslade regelbundet. För både att avhålla sig och att välja att göra kan vara mitt gensvar på Jesus undervisning om självförnekelse – att bära sitt kors, och Paulus undervisning om självdisciplin och om att dela Kristi lidanden.
Jesus sade till sina lärjungar: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.” (Matt 16:24-25)
Fasta är att vara avhållsam. Alla människor har behov av livets goda, av sinnlig och kroppslig njutning. Dessa njutningar kan vi enligt Johannes av Damaskus dela in i naturliga och nödvändiga (ex. mat, dryck och sömn), naturliga men ej nödvändiga (ex. sex och social samvaro) samt onaturliga och onödiga (laster).
När vi fastar väljer vi att avstå från viss eller all mat och dryck. Väljer vi att avstå från sömn kallar Bibeln det vanligtvis för att ”vaka”. Bibeln ger oss även föredömen när det gäller att avstå t.ex. social samvaro, men kallar inte detta för fasta.
Man kan givetvis välja att avstå från TV, mobiler, datorer och mycket annat naturligt men ej nödvändigt som fyller våra liv och hindrar oss att helhjärtat söka Gud. Såna avståndstaganden är bra och nyttiga men de är då inte fasta eller vaka i en strikt mening. Asketiska övningar eller dygder är inte inbördes utbytbara eller jämförbara, men de syftar alla till att träna oss till en större kunskap om och närmare gemenskap med Gud.
Visst är teologi möjlig utan praxis, men det är demonernas teologi! Det är som tro utan kärlek – sån tro som regerar i helvetet. – Maximos Bekännaren
Praxis syftar inte till att skapa en fiendskap mellan det fysiska och det andliga. Snarare att förena dessa. Asketen ser inte det fysiska (mat, kroppen, sex, social samvaro, saker) som ont eller oandligt för Gud har skapat det gott, och det är Guds mening att vi verkligen skall njuta av det.
Däremot pekar asketen genom sina asketiska övningar på vår egen syndfullhet och att vi människor gärna förvränger och fördärvar det Gud skapat och gör det skapade till vår gud. Genom att välja att avstå från det naturliga och nödvändiga så ställer vi oss till Guds förfogande och gör oss mer beroende av honom och mer benägna att söka Honom och Hans vilja.
Vi väljer att tygla våra egna sinnen och allt de säger oss för att istället försöka lyssna på Gud och vad han säger oss.