Läste boken Mose liv av St. Gregorios av Nyssa på svenska. Har tidigare bara läst engelska översättningar av den. Boken är till stora delar en allegorisk tolkning av Mose liv, dels som förebild för den enskilde Kristnes liv och helgelse, dels av Mose som en Kristologisk typ (typologisk utläggning) och till sist om Mose som den som leder fram till Gudsskådandet
Alla dessa tre sidor lägger Gregorios fram med en stor tydlighet och många exempel. Det var kul att läsa den på svenska och översättaren Sten Hidals inledning och kommentarer var mycket insiktsfulla.
Speciellt uppmuntrande är när St. Gregorios ulägger vandringen med Gud som att gå från ljus till moln till töcken efter förebilden av Mose som följde efter eldstoden, molnstoden och till slut besteg berget och gick in i mörkret (töcknet) där Gud är. Det blir inte alltid klarare ju längre vi går med Gud. Ju mer vi närmar oss desto mer får vi gå i tro och sluta förlita oss på sinnen och känslor.
Ett citat ur boken, där Gregorios visar oss på en Maria typ när han undervisar om den brinnande busken: “Detta undervisar oss också om Jungfruns mysterium. Gudomens ljus, som hon genom födelsen lät lysa fram i människornas liv, förtärde inte den brinnande busken. På samma sätt vissnade hennes jungfrulighets blomma inte bort då hon födde”