Kunskap

Kunskap – rörande viktigt

Jag vet inte vilken relation du har till helgonen, – det är ju deras dag idag. Kanske du inte har nån relation alls. Kanske du känner till något helgon och lite om deras liv. Kanske vet du en massa. Hur det än är med den saken så brukar min egen läsning av helgonens liv, gamla som moderna, lämna blandade känslor efter sig.

Det finns mycket ”fantastiskt”, ”uppmuntrande” och ”wow!”. Men också ofta lite ”det där var konstigt”. Kring detta brukar jag tänka – deras liv är långt från mitt. Jag har för lite kunskap om deras tid och historia. Dålig kunskap om deras kultur och hur den påverkade deras beslut. Ofta nöjer jag mig med att se bort från det ”konstiga” och ta till mig det uppbyggliga. Helt enkelt för att jag inte kan sortera in allt jag läst och forma tankar kring det. Jag saknar kunskap.

Och det är det denna predikan skall handla lite om – kunskap.

Utan kunskap skulle världen omkring oss inte ha nån mening. Kunskapen knyter ihop vår värld och gör den begriplig för oss. Kanske inte nödvändigtvis sann, men begriplig och meningsfull. Det är så vi människor är konstruerade – att försöka förstå och se en mening. In i minsta detalj. Varje ny information vi får till oss försöker vi sortera bland det vi redan vet. Vi omvandlar den till kunskap.

Ni har kanske sett en sån där optisk illusion nån gång, en bild med svarta fyrkanter på vit bakgrund och hjärnan ”ser” små gråa prickar där hörnen där fyrkanterna möts. Vi ser ”mer” än vad som finns att se för att vi automagiskt försöker skapa nån ordning i det vi ser.

Sista bilden får tjäna som en humoristisk illustration av detta.

Denna predikan kommer att handla om vad som sker när vi möter en antik text, Bibeln, och försöker sortera in det vi läser i den kunskap vi redan har. Låt oss kalla det ”förutfattade meningar”.

Det är ord som ofta har en negativ klang, men som i grunden beskriver hur vi människor funkar. Allt nytt vi tar in sorteras in bland det vi sen tidigare fattat – förut-fattat – och sätts på detta sätt i relation till den samlade kunskap vi redan har. Vi ritar ett nytt streck till den nya punkten så att säga.

När det gäller det vardagliga går detta av sig själv och vi behöver inte bekymra oss så mycket över hur strecken kopplas. Vår hjärna sköter det fint. Men när vi möter en historisk händelse behöver vi ibland inte bara se på den nya informationen utan även på hur ”kopplings-schemat” såg ut på den tiden då historien utspelade sig.

Samma sak är viktig när man lyssnar på en annan människas livsberättelse och skall ge råd – man behöver ”Gå en mil i deras skor” för att fatta hur kopplings-schemat ser ut i dennes liv och inte bara direkt ge råd utifrån hur man själv är kopplad.

Vi kan ju läsa vår Bibel och försöka förstå den ur ett teologiskt perspektiv, ett historiskt perspektiv och kanske även i ett kulturellt perspektiv. Det teologiska perspektivet är ju evigt – Gud är densamme igår, idag och i all evighet, men det historiska och kulturella är mer färskvara. När vi tar vår egna tid och kultur och försöker matcha så skaver det ibland – kanske för att vi saknar kunskap om den tidens kultur och historia.

Jag skulle idag vilja ge tre exempel på hur vi, när vi läser vår Bibel, kanske tolkar in kunskap vi redan har, aktuell kunskap, i en text och kanske missar viktiga poänger. Jag säger inte att det är så, men menar att det finns en risk för att de nya streck vi ritar faktiskt kopplas in på fel ställe när vi möter texten. Vi börjar med ett litet larvigt exempel och tar sen två till som vi kanske behöver fundera mer kring.

4 delar

”Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. Därför sade de till varandra: “Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.” (Johannes evangelium 19:23-24)

Jag hoppas att alla vet att man inte hade jeans och t-shirt då Jesus levde. Nej, så var det inte. Det vanliga att ha på sig i textilväg, om man var man, var att ha på sig en mantel (himation) och livklädnad (chitōn). Texten antyder att man skar sönder manteln i fyra delar men livklädnaden lottade man ut.

Hur mycket tyg får man om man delar en mantel i 4 delar?

Jag som är uppväxt med seriehjältar som stålmannen och läderlappen (superman och batman för er lite yngre) vet hur en mantel skall se ut. Det är ett tyg man knyter runt halsen och som fladdrar så där coolt när man hoppar mellan tak eller flyger runt för att fånga banditer. Delar man en sån mantel i 4 delar så får man – inte så mycket var… En liten handuk på sin höjd…

Men det vi kopplar när vi hör ordet mantel är inte det som en person som levde på första århundradet skulle koppla. Det fanns på den tiden som Bibelns skrevs flera grekiska ord som vi idag översätter med ”mantel”. På hebreiska finns det ytterligare fler.

De vanligaste var:

Peribólaion – (ex. Heb 1:12) – översätts även som ”slöja”.
Himation – (ex. Matt 14:36, mfl)

Det plagget som Bibeln säger att Jesus använde var en himation och vi vet ganska väl hur ett sånt plagg såg ut. Det var ett fyrkantigt ganska stort tygstycke med, hos i alla fall Judarna, en tofs i varje hörn. Jag tog med min himation för att visa er.

<Ta på>

Så här bar man en mantel kring Medelhavet på den tiden Jesus levde. Ganska stiligt – eller hur.

<Ta av>

Så när du läser att Jesus vid nattvarden ”tog av sin mantel” så var det allt detta tyget han krånglade sig ut. Om jag nu viker den i 4 delar – <vik> – så var det ungefär så här mycket tyg varje soldat fick. Ett badlakan snarare än en handduk.

Jag ville visa er detta tramsiga för att peka på att vi läser in vår egen förståelse, i detta fallet av batman-mantlar som jag växte upp med, även då vi läser Bibeln. Det kanske inte spelar nån roll hur mycket tyg varje soldat fick, men det kanske finns viktigare ställen där det kan hjälpa till att förstå mer om man ”går en mil” i en person från första århundrades skor. Jag vill peka på två såna ställen som jag själv funderat en del kring.

Vad för sorts olja?

Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer. (Matt 25 1-13)

När vi hör den här texten utläggas, så landar predikan oftast i att oljan skall liknas vid Anden och att man måste vara andligt förberedd när Jesus kommer tillbaks. Annars är det kört.

Uppenbarligen var det krångligt att få tag i olja mitt i natten, för de misslyckades allihopa. Kanske de hade trott att det hade rätt sorts olja i lampan? Den hade ju brunnit en stund för att sen slockna. Eller var det för lite av den rätta oljan? Var det lampolja, fotogen eller paraffin eller vad var det för sorts olja???

Och när jag funderar kring mitt eget liv, är oljan jag har av rätt kvalitet och är det tillräckligt mycket? Det är tankar man kan få när man läser denna utmanande text. Man jämför sig kanske med människor som lever enligt den mall vi har på ett ”fint kristet liv” och konstaterar att de verkat ha mer och bättre olja. De brinner ljusare. De talar på konferenser, sitter hela kvällar och ber, leder lovsång, predikar, fina äktenskap och har välartade barn…

Så kanske man blir missmodig. Vad är det för exklusiv olja texten talar om egentligen som kan lysa oss hela vägen in i Guds bröllopsfest?

Texten talar om helt vanlig, vardaglig olivolja (elaion)… Nåt som fanns i varje kök – fint som enkelt, i varje måltid – vällagad eller snabbmat, och i hundratals andra olika användnings områden.

En vanlig produkt som gick att köpa överallt. Inget man behövde gå in i specialbutiker eller rusa runt i alla butiker i Marks kommun för att hitta. När man gjorde arkeologiska utgrävningar i Golan området i Israel hittade man i 109 antika olivpressar i de 58 små byar man grävde ut. Det fanns 2st i varje liten by!

Idag har vi ju speciell lampolja till de där dekorationslamporna vi tänder när vi skall mysa till det på altanen en sen sommarkväll. Men kan man elda vanlig olivolja? Duger det?

Jag har här en lampa av en modell som var vanlig i Israel på tiden då Jesus berättade denna liknelse. Det är inte en av de som jungfrurna hade… utan en kopia av de som var vanliga på den tiden som man grävt fram.

<vänd lampan upp och ned>

Inget fusk.

<fyll på olivolja och tänd>

Det jag vill säga med detta är att din vardags-andlighet är fullt tillräcklig för att hålla din lampa brinnande. Det behöver inte vara mer speciellt än så. Din trötta morgonbön, din kanske allt för sporadiska bibelläsning…

Det jag tänker att denna liknelse vill säga oss är att det inte handlar om ”speciell” andlighet utan om en mycket ”vardaglig”. Hur mycket av vår Gudsrelation vi blandar in i hur vi bemöter din granne, ordnar fika på jobbet, plockar upp och skjutsar barnens kompisar till fotbollsträningen. Beredskapen och vaksamheten – oljan – handlar om Gud i din vardag. Jag tror att liknelsen vill säga oss att det inte är de speciella tillfällena som betyder mycket utan det du gör varje dag. Olivoljan i din vardagliga sallad.

Guds hacka och yxa?

Jesus liknelser är ett annat kapitel som ibland kan vara svåra att relatera till. Vi skall läsa ”Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt”

Sedan berättade han denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.” (Lukas 13:6-9)

Vi hör i denna liknelse en en konversation mellan en man och hans trädgårdsmästare. Mannen verkar sträng och barsk. Trädgårdsmästaren däremot verkar mild och omtänksam. Mannen söker avkastning medan trädgårdsmästaren vill det lilla trädets bästa. Mannen kommer med sin stora hotfulla yxa och trädgårdsmästaren med sin lilla spade.

Är det så vi läser denna liknelse får vi genast funderingar när vi får höra att kyrkan alltid tolkat denne liknelse som att mannen är en bild för Fadern och trädgårdsmästaren är Jesus själv. Är Fadern de stränga med yxan och Jesus den snälla med spaden? Faderns yxa eller Jesus spade – vilken väljer du?

Men är de inte av samma natur kan man då tänka? Och om de är av samma natur, varför så olika?

Men är de då så olika som vi kanske läser in i denna berättelse?

Det står att trädet var planterat i en vingård. De som arbetade på vingårdar på den tiden hade oftast ett och samma verktyg för att ”gräva omkring” och för att hugga ned. En dolabra. Ett mycket vanligt jordbruksverktyg på antiken. Denna är romersk, men de såg ungefär likadana ut under många hundra år och är vanliga fynd vid arkeologiska utgrävningar. Ena sidan luckrade man upp jorden med, den andra högg man av rötter och träd med.

Om vi tänker om liknelsen så har mannen och trädgårdsmästaren samma verktyg. Yx- och spadmännen finns inte annat än i vår moderna tolkning av liknelsen. I sin vingård, sin kyrka, står Gud med sin dolabra – sin barmhärtighet. Han funderar kring trädet som inte ger den frukt som hör omvändelsen till – och riktar först sin barmhärtighet mot den enskilde. På alla vis försöker han förmana och undervisa trädet för att de skall bära omvändelsens frukt. Men trädet kanske trillskas, det kanske inte vill, det kanske förvanskar Guds ordet och börjar att håna och förakta den andra träden i vingården. Då riktar Gud sin barmhärtighet mot de andra träden, kollektivet, och tar bort det trädet som sög ut näringen ur jorden för alla de andra.

Kan det vara så – att Guds yxa och Guds ”spade” bara är två olika sidor av samma verktyg – hans barmhärtighet.

Avslutning

Denna predikan har blivit lite som de fredagar vi hade i skolan när man fick ta med sig nåt hemifrån och berätta om det. Vet inte om ni var med om det, men så gjorde vi för 45 år sen :-)

Jag vill inte på något vis påstå att det är nödvändigt att gräva ned sig i historiska fakta eller kulturella egenheter för att förstå det väsentliga i Bibeln, men jag vill hävda att om man gör det så blir läsningen både intressantare och öppnar möjligheter för mer mångfacetterad förståelse.

Så Gud – öppna ditt Ord för oss så vi kan förstå det i alla de färger som det målar bilden av Dig i. Hjälp oss att lita på din barmhärtighet även när vi läser svåra stycken eller går genom svåra stunder i våra egna liv. Hjälp oss att i vår vardag alltid räkna med dig och uppmuntra oss att låta vår oljelampa brinna i vår vardag så att ditt rikes doft får spridas omkring oss.

Amen.