Dom var så väldigt många fler. Jag visste att det skulle gå åt helvete, men var tvungen att göra någonting.
Så säger “Daniel” om den kvällen då han och några kompisar var på väg hem en sen kväll och i en gångtunnel såg 20-25 svartklädda “modiga” grabbar sparka på en medvetslös ensam flicka.
Flickan hade enligt gänget “fel” ras på sin pojkvän och hon hade fräckheten att svara dom när de kallade henne fula saker. Så de slog och sparkade ned henne.
Daniel och hans kompisar fick också rejält med stryk, men deras hjältemod räddade förmodligen livet på flickan.
Händelsen skulle kunna ha utspelat sig i många olika tider. Flickan med fel pojkvän, den hatiska mobben och hjälten i detta drama är liksom nån sorts ikoner. Fönster mot det inre i människor som funnits i alla tider och alltid kommer att finnas.
Just denna händelse utspelade sig för nån vecka sedan, men händelser liknande denna har hänt tidigare och kommer att hända igen.
Och om jag nån gång står där och ser det “Daniel” såg, så hoppas jag att jag har mod att ta samma beslut som han och hans vänner gjorde.
Även om det går åt helvete.
Uppdaterad:
Killarna i denna berättelse har fått lite av den uppskattning de borde få. Läs mer här.