En fasta är ofta en resa på en ogästvänlig väg.
Man kanske tänker att det är hungern efter mat som är det värsta, men utmed vägen lurar fiender av olika slag, fiender som vill få oss att ta en annan väg. En lättare väg, rakare, jämnare och bredare.
Frågan vi måste ställa oss när dessa fiender, dessa tankar, dyker fram är ”Leder den vägen till den plats vi vill till?”
Det finns åtta huvudsakliga tankar i vilka varje tanke är innesluten. Den första är frosseri och efter den kommer otukt. Den tredje är girigheten, den fjärde är missmodet, den femte är vreden, den sjätte är ledan, den sjunde är fåfängan, den åttonde är högmodet. – Evagrios av Pontos
Frosseriet viskar ”Varför fasta alls? Har inte Gud skapat allt gott för att du skall njuta av det?”
Fåfängan ler brett ”Vilken fin kristen du är. Fastat i flera dagar redan och det går så bra. Vad duktig du är, bättre än de flesta andra…”
Vreden skriker på barnen ”Jag har inte ätit på 6 dagar och ni gnäller på maten jag lagat!”
Missmodet suckar ”Du kommer aldrig att klara detta. Se hur hungrig du redan är.”
Ledan stönar ”Tråkigt! Det räcker nu! Du vill ha mat. 3 dagar räcker”
Högmodet föreslår ”Skall du inte se lite tärd ut, så att de andra ser hur dåligt du mår nu när du har fastat så länge?”
Av de 8 fiender som Evagiros visar på har jag under fasta mött de flesta. De vill alla samma sak; att få oss att missa det mål vi satt upp. De vill antingen få oss att avbryta våra försök att över huvud taget nå dit, eller så vill de att vi skall ta en liten, liten genväg. Kanske de till och med försöker få oss att sikta förbi målet och på så sätt missa det. De kommer med förslag på alternativa vägar och med verkligen jättebra anledningar och ursäkter att göra det.
Lyssna inte på dom. Den väg de föreslår leder inte dit du vill.